PA&CO
Eftersom det av någon anledning ej var någon krogrecension i CITY i torsdags, publicerar vi här på hotellet en gammal text, håll till godo.
PA & CO
Riddaregatan 8
Mån – sön 17 – 24
Varmrätter 135 – 345 kr
Ett glas vin, 80 kr och uppåt
Plus, Kul, bra personal och intressant matsedel
Minus, Ja vad skulle det vara, finanskrisen?
Stället i en mening, I lejonets kula
Låt mig säga det med en gång, jag tillhör väl inte den innersta kretsen på detta etablissemang, om det nu finns någon sådan. Som landsortsgrabb, med ett monumentalt mindervärdeskomplex inbillade jag mig det en gång i tiden och vågade inte sätta min fot här på denna lilla restaurang, packad som en överjäst surströmmingsburk med självupptagna skådisar, rockstjärnor och annat kändisslödder. Men så en dag korsade mina spår M. Scoccos och då fanns det liksom inget val, det var bara att ta ett djupt andetag och kliva in i det allra heligaste, ett mattempel som har en tennisklubb som får frimurarna att framstå som Lilla Jönssonligan. Så med åren har det blivit många goda och trevliga middagar här, för att inte tala om barhäng, såväl tidigt som sent. För det tillhör väl livets lilla guldkant, att som en av de första gästerna äntra en barstol och sedan i lugn och ro rida upp i drömmarnas dimhöljda berg. Inte det? Stackars dig. Det är därför du också missat Mick Jagger och Tom Waits som brukar äta här när de besöker Stockholm.
Denna söndag kväll, nyss hemkommen från en månads semester och arbetsresor inväntar jag mitt sällskap vid bardisken, baslägret vid foten av berget. Bredvid mig äter någon sill och genast börjar den eviga gamla silltarmen knorra. Jag studerar den handskrivna menyn, en griffeltavla på väggen, förutom ett fåtal rätter som är fasta ändras menyn hela tiden beroende på vilka råvaror som för dagen är på tapeten. Mycket lockar denna afton men en sillstjärt och en sup är på nåt sätt både den resandes medicin och vapensköld. Sittandes till bords 30 minuter senare inleder vi helt sonika med, ” tam ta ram”, sillbräda, tre sorters sill, hackad lök, gräddfil, ägghalvor, lite västerbottenost, potatis, öl och en sexa Skåne. Man är liksom hemma i stan och i kalsongerna igen med hjälp av denna sillrit. Min dotter äter för första gången råbiff och finner det så gott som hon i djupet av sin mage länge har anat. Därpå kommer Lammlever Bourgignon, helstekt lammlever, uppskuren och serverad med en Boeuf Bourgignon utan Boeuf, capiche? Bra tänkt kockjävel! Helstekt lever är inte lätt att få till, det är en balansgång på den vassaste av eggar, några sekunder hit eller några dit och så blir det antingen för torrt eller för rått, här aningen torr men klart godkänd. Kokt lammbog med palsternackspuré och en varm bönröra med merquezkorv är enligt dotterns utsago skitgod. Däremot smakade strömmingen med potatismos bättre på Bakfickan i Visby för några dagar sedan, meddelar det stora skägget bredvid mig. Fisk, restauranger och söndagar är väl ingen bra ekvation helt enkelt (Gammalt djungelordspråk). Som jag minns kvällen hoppade vi efterrätterna, fast jag i förväg hade bestämt mig för den klassiska och ofta kopierade Gino som såg dagens ljus i just dessa lokaler, vi voro av självförvållan för stinna och mätta. Enligt notan blev det dock kaffe och Grappa. PA & CO är värt både ett kungarike, en häst och en ko, det kan vara lite ojämnt men det kan jag också vara, för att inte tala om den tid vi lever i, ja och livet ska vi inte ens nämna.
- Skriven av Blogg
- 60 kommentarer >>












