Namn och Nytt idag.
(VI AVBRYTER SÄNDNINGEN FÖR ETT KORT MEDDELANDE FRÅN GIGFRONTEN. SPELNINGEN PÅ GÖTA KÄLLARE DEN 17/12 ÄGER RUM 21:00.) (INGEN KONSERT DEN 18/12.)
Under köksfläkten i sällskap med ett paket cigg, en balja kaffe och Dagens Nyheter för några timmar sedan. Kommen till DN:s kulturdel läser jag ett kåseri på NoN sidan signerat Sanna Torén Björling. Rubriken är ”Den lilla röran i den stora”. Kåseriet tar avstamp eller sin näring ur min signering av Pluras kokbok i Gallerian häromdagen. Läser med stigande förvåning och ett visst mått av häpnad över den okunskap damen ifråga har om det mesta som rör min person och vad jag gör och inte gör och hur bra eller dåligt det går för mig eller mina böcker och skivor. Att det skulle va synd om mig som står och signerar böcker i en galleria t.ex. Vadå synd, om man ger ut en kokbok vill man väl sälja den annars är det ingen vits liksom. Om jag skulle tycka det va generande att sälja skivor eller böcker så skulle jag byta yrke, kanske bli journalist och skriva för en fin och idéel tidning som Dagens Nyheter. Det är konstigt att det av vissa anses vara fult att sälja vissa saker, bilar är ok, men böcker, eller kultur, det är fult det. Hon skriver vidare att jag säljer böcker och skivor men att ingen vill köpa skivorna längre. Jag hade inga skivor till försäljning i Gallerian häromdagen och det mesta i Eldkvarns katolog är förnärvarande slutsålt, så även om jag velat sälja skivor så hade det blivit svårt med den saken. Hon anför vidare att jag gör kokböcker för att min gamla karriär är över. Tack för upplysningen, var hittar man sådan information, finns det något register som journalister går in i och kollar. Hur är det då med den saken, min karriär alltså. Ungefär så här, Eldkvarn har aldrig varit bättre eller haft större publik än vad vi har nu, alla våra konserter är i princip utsålda, t.ex de sex spelningar vi gör de närmaste två veckorna. De tre senaste skivorna har hyllats av både recensenter och publik och sålt förvånansvärt bra i dessa nerladdningstider. Anledningen till att jag gjort en kokbok är att jag många år övertalats till att göra den. Jag skulle aldrig ha gjort den om jag inte trott att den skulle bli en bra och annorlunda kokbok. Jag har vidare lagat mat i hela mitt långa liv, jag kan mer än de flesta om matlagning och vill förmedla det.
Jag har under de snart 40 år jag spelat musik, skrivit låtar, gjort skivor och turnerat tackat nej till att göra böcker, kokböcker, målningar, littografier, Tv – program, skriva krönikor och kåserier i tidningar, kort sagt det mesta. Nu är jag 58 år och har kanske inte så många aktiva år kvar, vem vet hur framtiden ser ut. Varför inte göra de här sakerna, prova på, man kanske lär sig något eller utvecklas. Jag tänker inte sluta att göra låtar, eller skivor, bara för att jag gör en kokbok, eller ett TV- program. Jag ska parallellt med att jag spelar in en ny skiva, gör matprogram på TV, recenserar krogar, lanserar min kokbok (fram till Jul) också göra ett 20 tal stora målningar för att ev ha en utställning. Jag har målat sedan jag var barn och gör inte detta för att min karriär i Eldkvarn skulle va på upphällningen, utan jag gör det för att det är en utmaning och ett spännande projekt. Förhoppningsvis kommer jag att göra fler saker som inte är förknippade med Eldkvarn i framtiden.
Sedan har hon läst nån intervju jag gjort där jag säger att jag drömmer om att laga mat med Bob Dylan, det är möjligt att jag sagt det när jag stått på Daglivs och valt mellan ostarna i ostdisken och nån journalist ringt och frågat om det kommande TV programmet jag och Mauro ska göra. ”Har du någon drömgäst?” Här ställs man inför ett vägskäl. Svarar jag nej, kommer journalisten i fråga att fortsätta att tjata om utifall och vem då i 10 minuter och då drar man till med vad som helst för att få ett slut samtalet. Alternativet är att dra till med vad som helst direkt, Bob Dylan och hoppas han/hon ger sig. Ett tredje alternativ är att lägga på luren. Det är möjligt att jag har nån drömgäst, men inte just nu och ingen som TV8 skulle tycka vara intressant.
Hon avslutar med att tycka synd om mig och hoppas att jag fick bra betalt. Jag fick inte ett korvöre i betalning, det funkar inte riktigt så. Jag fick möjlighet att saluföra min bok. Är det inte för hemskt, nej det är så vårt samhälle fungerar. Jag har i 40 år försörjt mig själv, tjänat in till min egen lön och lika mycket till i skatt och sociala avgifter. Priset jag betalar? Att då och då få läsa sånt nys som jag idag läste i Dagens Nyheter. Tough shit. Inte ett dugg.
Plura (Skrivet i all hast)
- Skriven av Blogg
- 65 kommentarer >>












